en serie jag jobbar på. Inget namn på dem ännu.

http://imgur.com/9G2W5BVhttp://imgur.com/9G2W5BV
17.01.2014 kl. 18:16

bonden Bröd.

När bönderna har tagit in sin sista skörd.
träden fällt sina sista löv.
Mörkret kommer närmare dagen.
Då skall man se ut över åkern.
När dimman ses vid skogskanten.
Lås ladugårdsdörrarna,
släpp inte ut barnen och leka
Det är då bonden bröd skall ta in sin del av skörden.
Stör man honom så blir han sur.
Då blir inte nästa års skörd bra.
Lyssnar man den natten så hör man ett
sakta putande ifrån en gammal traktor.


Kalle har hört historien om och om igen.
Far var bonde. Ville att han skulle ta över en dag.
Det ville han inte alls. Han ville bli detektiv.
Han var bra på att spåra sakerna i skolan.
Förlorade pennor, Suddgummin. allt hittade han.
Även lärarna gillade honom. "Kvick i huvudet för att vara 10
år" sa de alltid.

De gillade inte far när han stod och läxa sin son.
Hur hårt arbete gagnar karaktären.
Kalle lyssnade med halvt öra medan han hjälpte till att
kasta upp hö på släpet. Far malade på med sitt tal.
När det sista höet är uppkastat så säger far:-
Så där ja. Nu får Bonden bröd komma och ta sin andel.

De kastade in höet i ladan. Då tog Kalle och frågade far:-
Pappa, Vem är bonden bröd?
far:- Han är bonden som hjälper oss. Han tar bort de dåliga ifrån jorden.
Mögel, sorkar osv som vi inte vill ha.
Kalle:- Men varför kommer han bara på natten?
Far:- För han ville inte att någon skall se honom. Sluta fråga såna dumheter.
Kom så går vi in och äter.
De styrde kossan emot huset och gick in.

Under middagen så kunde inte Kalle ta bort tankarna ifrån
bonden bröd. Hur såg han ut, Var bor han? Hans mor måste säga
till flera gånger att han skulle äta. Han visste att han måst vänta på
dimman. Då skulle han ta reda på vem bonden bröd var.
Tammifan. De skulle han. Om det var det sista han gjorde.

Dagarna gick. Varje dag morgon, dag och kväll så gick Kalle
Omkring och blickade ut över åkrarna. Hop på Dimman vid skogskanten.
Men dimman höljde sig bara på åkern.
Han började bli rastlös. Dolde det för föräldrarna. om de bara visste.
Så en dag kom far in och sa till mor. :- Nu är dimman vid skogskanten.

De gick ut för att ta in djuren i ladugården och låsa in dem.
Kalle som alltid vara fast på rummet den natten hade redan en plan
Han skulle klättra ut ifrån fönstret. Han hade placerat lite bråte.
Blotta ögat såg det ut som ingenting. Men kollade man noga så var
det noga spikat och skruvat för att hålla en 10 åring.

Föräldrarna kom in. De hade lagat allt färdigt där ute.
De sa till Kalle att gå till sitt rum och sova.
Han gjorde som de sa. Tvättade tändren och gömde sina kläder under sängen
Mörkret kom snabbt. Nu väntade han bara på att föräldrarna skulle
gå och sova. Det verkade som en evighet. Han somnade nästan innan han hörde far komma till dörren och sakta öppna den.
Kalle låtsades sova. Far stängde dörren.

Nu steg han upp. Han satte på sig kläderna, Stövlarna som han hade gömt under sängen. Han försäkra sig flera gånger att inte ett ljud hördes när han rörde på sig.
han öppnade fönstret sakta. Det lät som om det skulle rasa. Han höll andan.
fönstret kom upp. Nu var det bara att ta sig ner för bråtet tyst.
Det var  svårt men han lyckades.

Han strosade ner för vägen. Nu skulle han hitta bonden bröd och se vem han är.
Han gick till åkern. natten var klar, åkern såg han utan problem. men ingen på den.
Han strosade vidare innan han hörde ett sakta mullrande som lät som en gammal sovjetisk traktor. Aha. där måst vi ha han. Han började springa emot ljudet.

Han kom fram till kanten på åkern. Där i siluetten så såg han en traktor röra sig.
Han såg någon sitta på den men det var för mörkt för att urskilja.
"Äh. Jag går ut dit och ropar på honom. Så får jag se vem han var."
Han började gå på åkern som var lerig och han sjönk ner flera gånger och fick problem att ibland lyfta fötterna. Han såg traktorn komma närmare. Men ju närmare han kom, svårare blev det att gå i leran. Han trillade omkull. han ställde sig upp.
Nu såg han traktorn komma emot honom.

Han försöker röra på sig. men stövlarna är fast i leran. Traktorn kommer närmare. Han börjar ropa. men den saktar  inte in. han försöker ta ut fötterna. De är fast i stövlarna. Nu ser han traktorns kylare. Han skriker, traktorns puttande överröstar honom.

 

Våren kom och fadern går ut på åkern för att plocka bort stenar.
Han märker 2 stövlar liggandes. Han plockar upp dem och faller ihop gråtandes.
Detta år så skulle inte bli ett bra år. Det visste han.
06.11.2013 kl. 17:34

Fågelns sång

När jag var ung. Så gick jag igenom en liten skog för att komma till skolan.
I denna lilla skog bodde det en fågel. Ingen visste vad det var för fågel. Men sången var magisk. Den började sjunga direkt man satte sin fot på stigen och slutade när foten steg av stigen.

Ornitologerna var dit och undersökte. ingen av dem hade hört en sådan sång
Varje gång de kom närmare, Försvann sången och började sjunga i en annan del.
De satte upp nät för att försöka fånga den. Till ingen nytta.

Mormor sa att det var en fågel med den finaste rösten. Även den visste om det. Därför sjunger den.
Men! lyssnar du inte så blir den sur. Då är han inte glad. Så pass dig pojk.

På min 11 års födelsedag. Fick jag en bärbar cd-spelare. jag var lycklig. Den blev en del av mig. Dock, Varje gång jag kom i närheten av skogen så tog jag av den. Jag kom ihåg vad mormor sa.

En dag lånade kompisen den, Han ville lyssna på en ny cd när han gick hem. Han lovade att komma med den till mitt på kvällen, Skulle ringa före så skulle vi mötas utanför skogen på hans sida.

Kvällen kom, Han ringde och jag började gå. När jag sätter foten in i skogen så hör jag inte sången. Vart är den? Jag gick, Halvvägs in på stigen så ser jag min spelare sönderhackad av klor och näbbar. Inget spår av min kompis ses.

Jag plockar upp den och går hemåt. Vägen hem har aldrig varit mer skrämmande. Det kändes som om jag hade ögon på mig som dömde mig för varje steg. Varför hittade jag min spelare på stigen? Vi skulle mötas på hans sida. Han måsta varit tidigare och bestämt sig för att gå in med spelaren på.

Jag visade min mor och far spelaren. Mor ringde direkt till min kompis föräldrar. Kompisen hade ej kommit hem. Det ordnades skallgång. Polis, militär och frivilliga. Pojken fanns aldrig mer.

Skogen började dö långsamt. Sången återkom aldrig mer. Sista åren som jag gick igenom skogen så var den död och allt som någonsin skulle visat vara liv var borta.

Kompisen han lever i minnena. De försökte resa en gravsten till hans ära i skogen. Den hittades nästa dag  omkull, fylld med repor som endast en fågel kan åstadkomma med sina klor och näbbar. De försökte ej att lägga en ny.

 

Efter ord: Jag fick inspiration att skriva denna berättelse när jag såg så många människor gå på skogsstigar med sina hörlurar på. De missar ju skogens underbara ljud som finns.

30.10.2013 kl. 12:56

 

 

 

Smaklös humor.



Tecknat

 

Skräckhistorier

 

flum

 

Senaste kommentarer